Fra boken

 ATLANTIS ÅTERUPPSTÅR - kampen mellan mørker och ljus

 av PATRICIA CORI

DEL 2
DEL 3
hovedsiden
norske kornsirkler
Alle kornsirkler i bildeformat
 
boken SJÄLENS KOSMOS fra samme forfatter - også her om kornsirkler
 
 


(Atlantis Rising - the struggle of darkness and light from 2001)

svensk utg fra REGNBÅGSFØRLAGET AB - S-77468 HORNDAL. Tlf. 226-41005 mail regnbagsforlaget@swipnet.se

noen overskrifter tilføyd og kommentarer på norsk, samt noen ord oversatt og feil kan forekomme da txt er scannet

 

Merkelige drømme-opplevelser rundt kornsirkler i England (fra innledingen i boken).

"….jag var i England sommaren -96 för att avsluta en avancerad kurs i färgterapi på Hygeia Institute, en välkänd högskola för färg-terapi. Det var ett intensivt program för oss deltagare, som pågick från kl.9 på morgonen ända till lunch, och därefrer studerade vi vanligtvis och förberedde oss inför prov långt in på småtimmarna - så sömn var ett primärt behov. Lyckligtvis tillhandahöll skolans idylliska läge, trädgårdarna och lantluften en mycket harmonisk och fridfull miljö, så att jag, trots nackdelarna med ett trångt boende i sovsalar, alltid sov som ett litet barn och avnjöt varje minut av vila och förnyelse.

En vecka in i kursen slungades jag emellertid ur min djupa sömn vid fyratiden på morgonen av en förvånansvärt livfull dröm, där jag såg mig själv flyga över Stonehenge, högt över de grönskande ängar som omgav monumentet. När jag stirrade på platsen från detta höga perspektiv, förvånades jag över att se en komplex spiral med förfärdigade cirklar som avtryck på de näraliggande fälten. Deras dimensioner ökade vartefter de utvecklade sig från epicentrum, och sedan, vid spetsen avtog de i samma proportion hela vägen till den sista cirkeln vid dess svans. Jag visste att detta mönster var en perfekt representation av Pytagoras gyllene snittet-förhållande (den heliga geometrin för Jordens biologi), eftersom vi just hade studerat detta under dagens lektioner. Drömmen berättade på något vis för mig att den heliga geometrin var en ytterst viktig aspekt i budskapet.

När jag stirrade ned på den kolossala bilden, häpnade jag över att formationen var nästan tio gånger större än Stonehenge och jag undrade vad det kunde vara. En bekant röst svarade att det var en "anknytningspunkt för utomjordisk intelligens" och att jag skulle iakttaga yttersta uppmärksamhet... att denna sädescirkel skulle få en djup betydelse för mig och att det inte skulle dröja länge innan jag förstod hur viktig den skulle vara.

kornsirkelen fra stonehenge - der en først hadde en slik fantastisk "arm" - og rett etter kom denne med tre slik "armer" - vet ikke med sikkerhet hvilke av disse som Patricia her beskriver

Jag vaknade i vetskap om att jag hade mottagit någon slags angelägen kosmisk kommunikation, utan att ha en aning om dess betydelse. Upphetsad berättade jag drömmen för de andra kursdeltagarna under frukosten, och vi tycktes alla på något sätt tona in oss till den information som anlänt. När allt kommer omkring sätter det snurr på fantasin med tankar om utomjordingar som tar kontakt i drömtillståndet. Det var en tät atmosfär som omgav oss alla när vi gav oss iväg på en bilresa till Glastonbury. Det var som om vi alla var medvetna om att budskapet förebådade någonting vi skulle komma att upptäcka när vi kom fram, och att det verkliga syfret med vårt besök var att inhämta den information som skulle kunna hjälpa mig att avkoda den spiralformade sädescirkeln till ett språk vi alla kunde förstå.

Glastonbury är som ett smörgåsbord för sådana som älskar metafysiska ting. Staden var ett inköpsparadis för vår grupp, så genast när vi anlänt kringgick vi vår ursprungliga avsikt att utforska Avalons heliga platser, och siktade istället in oss på Growing Needs bokhandel tvärs över gatan från Glastonburys klosterkyrka.

Så snart jag kom in i bokhandeln föll mina ögon direkt på en exakt kopia av den spiralformation jag sett i min dröm, men nu formen av en affisch. Bilden var uppenbarligen fotograferad från luften alldeles ovanför Stonehenge, så att monumentet sågs i direkt förhållande till skulpturen. Förstummad frågade jag kassörskan vad denna väldiga spiralbild skulle föreställa. Hon sade mig att det var 'den senaste sädescirkel-formationen', som hade bildats tvärs över vägen från Stonehenge sett. Jag stirrade klentroget på den fantastiska bilden - en absolut perfekt kopia av min dröm - i vetskap om att jag med absolut ödesmässig (skjebnemessig) visshet hade blivit 'kallad' till sädescirklarna, ett fenomen jag knappt hade hört talas om innan denna otroliga tidpunkt ... sommaren 1996.

Var jag uppmärksam? Ni kan vara så säkra på att ingenting annat spelade någon roll vid det ögonblicket. Jag upptäckte fotografier från luften av den sommarens sädescirklar i varje bokhandel och på varje anslagstavla i Glastonbury, och det var ingen tvekan om att mina 'andliga vägledare' hade banat väg för mig att uppleva fenomenet direkt. En sak var jag helt säker på: den sädescirkelspiral som tycktes ha blåst in på vetefältet vid Stonehenge innehöll något av yttersta vikt för mig, och ja, jag var alldeles definitivt 'intonad' till detta.

I det ögonblicket insåg jag tveklöst, att den verkliga avsikten med mitt besök i England var att lära känna och uppleva sädescirklarna och att färgterapikursen blott hade varit ett medel för detta mål. Man bara vet när universum presenterar det hela för en - den gudomliga planen som utvecklar sig inför ens ögon. Vid sådana ögonblick förstår man verkligen vad synkronisitet är och vet att man befinner sig i helhetens flöde. Man känner sig upprymd över att rida på vågen och hyser tillit till att varthän den än tar dig, är du på rätt plats.

Bekräftelsen fanns överallt omkring mig, så det var ingen överraskning att jag fick veta att just den dagen var det avslutning på den årliga sädescirkel-konferensen, där den ledande experten avseende detta fenomen, Colin Andrews, skulle hålla föredrag om speciellt Stonehenge-cirkeln.

Efter att ha delat med mig av drömmen till personalen i bokhandeln, kände jag mig övertygad om att, fastän konferensen varit utsåld sedan månader tillbaka, skulle händelsen med min

astralfärd över Julia Set ge mig en plats ... och det gjorde den.

Det verkade som om alla i Glastonbury den sommaren var så fullständigt intonade till sädescirkelenergierna, att det var som om alla var förutbestämda att vara där. Känslan var upplyftande och sublim, som att betrakta en enorm våg våldsamt kastande sig upp på stranden, och sedan följa dess väg medan den rullar sig tillbaka ut igen ... i stillheten av havets oupphörliga rytm.

Jag visste att jag skulle vara närvarande vid föredraget. Så med risk för att fastna i Glastonbury den kvällen, försäkrade jag mig om en plats och underrättade sedan mina vänner om att jag beslutat mig för att närvara vid konferensen, även om det skulle medföra att jag fick lifta tillbaka till högskolan. Lyckligtvis var chauffören till min bil lika glad att tillbringa kvällen i Glastonbury, så vi kom överens om att de andra bilarna skulle köra tillbaka, medan vi skulle återvända vid slutet av konferensen. Som vanligt ordnade universum till det med personer och plats. Saker och ting fungerar så när vi följer flödet.

Det jag fick lära mig under konferensen var så vittomfattande och spännande, attjag kände mig tvungen att stanna kvar i Glastonbury och överge högskolan och färghealingkursen. Colin Andrews, pionjären för sädescirkel-undersökning, skulle ta med sig en grupp från konferensen till Stonehenge nästa morgon och jag önskade följa med, fångad somjag var av spänningen och ögonblicket.

Jag visste att det var viktigt för mig att besöka sädescirkeln, att känna någonting där, men likväl förde min satsning och investering i det arbete jag företagit mig på högskolan mig tillbaka till "verkligheten". Något klagande, förenade jag mig med de övriga och for tillbaka till institutet, medan mitt huvud spann av galaktiska tankegångar och undran över vad det var för några nya energier som manifesterade sig i min värld.

Nästa morgon surrade det vid frukostbordet av sädescirkeldiskussioner, något man kunde förvänta sig efter en sådan häpnadsväckande upptäckt. Livligt hängde vi över bokhandlarnas foton av sädescirkeln och alla var överens om att de var absolut identiska med det jag hade berättat och skissat för dem några dagar tidigare som mitt "dröminnehåll". Jag delade med mig av detaljer om fenomenet jag hade insamlat från föredraget och de andra blev som förstenade i vetskap om att vi höll på att öppna upp för något fantastiskt spännande, samt att min upplevelse var avsedd att delas av alla.

En av lärarna blev indragen i spänningen kring min upptäckt, efter att ha jämfört sädescirkel-fotona med mina tidigare beskrivningar av drömvisionen. Enligt hans åsikt skulle jag aldrig få någon klarhet avseende dess betydelse, om jag inte fysiskt besökte platsen... och likväl verkade detta så osannolikt med tanke på vårt späckade program och avståndet från högskolan till Stonehenge. I övertygelse om att det var så viktigt, erbjöd han sig att köra mig dit, för att förverkliga en upplevelse vi båda kände måste inträffa. Jag behövde bara stå ut ännu en vecka, tills kursen var avslutad... det var svårt med tanke på vad som väntade mig vid Salisbury Plain.

Efter att otåligt ha väntat under sju långa dagar med undervisning och tentamina, nådde kursen sitt slut med en avskedsmiddag och känslofulla farväl. Professorn och jag gav oss iväg tidigt nästa morgon och vi var båda uppfyllda av känslan att något extraordinärt skulle inträffa. Likt rösten i drömmen hade sagt, innehöll cirkeln någon 'djupsinnig' betydelse för mig. Just hur djup kunde jag fortfarande inte föreställa mig.

Efter en tre timmar lång resa med tät trafik och turister närmade vi oss slutligen den forntida stencirkeln Stonehenge, men trots dess vördnadsvärda närvaro, kände jag inte någon önskan att stanna och utforska det monumentet. Mitt intresse var endast riktat mot det omgivande fältet, ängslig som jag var att lokalisera sädescirkeln, Fastän den inte var synlig från vägen, hade Colin Andrews givit oss en beskrivning på hur vi kunde finna ingången till cirkeln, och vi kände snabbt igen bondens parkerade lastbil och lervägen som ledde fram till platsen. Vi var äntligen där.

Det första som slog mig var hur mycket få människor som ens var medvetna om fenomenet. Man skulle mycket väl kunna tänka sig att detta var en av de viktigaste händelserna i hela landet! Jag räknade blott till ett tiotal besökare som rörde sig över fältet, tyst gående från cirkel till cirkel nogsamma med att inte förstöra sädens läge. Det förbryllade mig att tänka att blott några fotsteg från ett av de fomtida stjärnskådarnas största monument, med dess svärmar av 'sightseeing' turister, låg detta hissnande, oförklarliga mönster skulpterat i säden ... och likväl var det knappt någon som kände till dess existens - eller som brydde sig.

Det var som om ett parallellt universum hade materialiserats inför mina ögon, och jag fick bevittna båda samtidigt. Detta var en av de viktigaste sädescirklar som någonsin dykt upp på åkrarna. Så komplex och vacker den var till formen, förebådade den en ny nivå av komplexitet i detta växande fenomen, som hade påbörjats med en enkel cirkel för mer än tio år sedan. Att säga att jag kände mig andäktig vore en underskattning. (Man kan vel si at det var fra denne - og dette året - at de VIRKELIG komplekse kornsirklene kom.R.Ø. anm.)

Jag behövde ensamhet i detta mystiska ögonblick ... och tystnad. Lyckligtvis förstod han detta, så jag fick möjlighet att inträda i detta heliga rum utan någon störning. Detta gav mig möjligheten att fritt få känna och uppleva de kraftfulla vibrationer som tycktes dra mig in mot centrum. Förbindelsen var så oerhört kraftfull - så omedelbar - att jag redan vid fältets ytterkanter började falla in i ett förändrat medvetenhetstillstånd, och släppte alla förväntningar, betingelser och känslan av ego.

Jag fick vägledning in mot centrum - till den största av de 151 cirklarna - och där lade jag mig ner och simmade i nya vibrationer i vetskap om att detta skulle ha en livsavgörande betydelse. Omedelbart slungades jag ut ur min kropp och släppte tids-uppfattningen. Jag gav efter för en överväldigande kraft med till-tagande visslande ljud av höga toner, som bar mig till en plats långt, långt bortom jordeplanet och Salisbury Plain.

Jag har inget medvetet minne av detta tranceliknande tillstånd, förutom det klara minnet av att ha färdats med dessa ljud som själva ljudet, absolut ett med vågorna, utan någon medvetenhet om att på något sätt vara åtskild från någon vibration i universum. Jag kan otvetydigt säga att detta var det mest avgörande ögonblicket i mitt liv och attjag aldrig kommer att glömma det.

Det som för mig tycktes vara under en sekund, bekräftade Arthur senare varade under mer än en timme. Mitt medvetna sinne har likväl inget minne över huvud taget om hur länge jag faktiskt befann mig liggande i cirkeln. Jag hade färdats bortom alla tidigare referenspunkter, tidigare ut-ur-kroppen-upplevelser eller förändrade tillstånd - bortom tiden. Det fanns inget medvetet minne av upplevelsen och inga detaljer om var jag hade befunnit mig ... blott en total och yttersta avvikelse från jordeplanet och en känsla av att på något vis ha blivit 'uttänjd' bortom mina gränser - en känsla som ej går att definiera.

Resan från Salisbury tillbaka till London var som en dimma. Ingenting tycktes verkligt eller viktigt och allt jag ville göra var att lägga mig någonstans och försöka få ordning på min hjärna igen. Först flera timmar efter vår ankomst till London lyckades jag jorda mig, hitta tillbaka till kroppen och ordna med min returbiljett till Rom och återvända till mitt 'normala' liv igen.

Några veckor senare påbörjades ett nytt metafysiskt äventyr och efter det var definitionen på 'normal' i mitt liv för evigt för-ändrad. Jag vaknade (åter vid 4-tiden på morgonen) till ett främmande ljud - likt statisk elektricitet som for genom mitt huvud -som om en radiostation höll på att tonas in längst in i min hjärna. Instinktivt steg jag upp och letade igenom alla rum efter en jordisk förklaring, men det fanns inget ovanligt i huset ... inget som kunde förklara ljudkällan. Ju mer intensivt det blev, desto mer sökte jag efter en fysisk förklaring, men det fanns inget påtagligt där.

I ett tranceliknande tillstånd gick jag in på mitt kontor och satte på min Mac-dator. Jag såg till min häpnad hur mina fingrar började nedteckna ett budskap via tangenterna till datorn. En kanal - ja så tycktes det mig, hade bokstavligen öppnats upp!

Detta var den första i en lång serie av tidiga morgonsessioner, under vilka jag haft privilegiet att få höra och nedteckna en undervisning från varelser som identifierade sig själva som 'Talesmän för det Höga Rådet på Sirius'... överföringar, fick jag höra, som strålades ned till mig från den sjätte dimensionen.

Efter ett års transkribering av klara och koncisa budskap från detta Råd, var en bok född. Utan ansträngning fördes manuskriptet över till Alick Bartholomew, dåvarande förläggare för Gateway Books, som trodde på innehållet, och inte långt senare var ett kontrakt för The Cosmos of Soul (Själens Kosmos) färdigställt. Jag kände mig upprymd över att ha fått framföda Talesmännens material men samtidigt nedslagen ... som om förfärdigandet av detta markerade slutet på min mest otroliga resa in i det metafysiska riket.

Till min förvåning väcktes jag åter igen upp kl.4 på morgonen, fyrtioåtta timmar senare.Jag fick höra rubriken och den första överföringen av detta, deras andra verk Atlantis Rising: The Struggle of Darkness & Light (Atlantis återuppstår: Kampen mellan mörker och ljus), föddes. Även detta har varit en otrolig resa, en process av att nå ut bortom mina egna övertygelser och djupaste trosföreställningar.Jag fick acceptera, utan att censurera, det kontroversiella material som ni nu kommer att läsa. Under processen av att frambära informationen, har jag fått öppna upp för ett extraordinärt universellt perspektiv, som har förändrat min uppfattning på förunderliga sätt.


"Spirit has told us that they use many signs and symbols to reach humanity. These ancient symbols are encoded in our subconscious brain and when we see them, they act as a wake up signal and we start to become more interested in spiritual subjects. Many crop circles in farmers' fields in the U.S.A. and the United Kingdom are symbols from Spirit. Intricate patterns and shapes. We feel that each person has a particular series of awakening signs or symbols that they unconsciously recognise and that motivates them to higher behaviour. The symbols unlock a pathway in the brain and higher knowledge is activated.

Do you know your own? Allow synchronicity or spiritual coincidence to show them to you. When you see the same sign over and over again, get a copy and sit and meditate in front of it. See what happens! You may be surprised.

 (fra http://www.users.bigpond.com/theabbotts1/section4.htm)


 

Link til del 2

hovedsiden